Feel alone
Måste skriva av mig för jag vet inte vem jag ska prata med, vet inte vem som lyssnar. Jag vet att ni finns där, men ändå vet jag inte vart jag har er. Det är svårt när man inte har någon riktigt nära som alltid lyssnar. Att ingen ser, utan att man ska be om hjälp själv. Det funkar inte. Jag hatar det. Jag tänker inte be om hjälp. Tänker inte kräva och begära att folk ska lyssna på mig längre. Jag klarar mig själv, det gör jag. Jag ska visa att jag klarar mig själv för jag vet att jag kan. Jag behöver inte dig, dig eller dig, för ni är ändå som alla andra. Alla säger att dom bryr sig så jävla mycket, men man får aldrig nått bevis på de?
Jag behöver bara någon som finns där. Alltid. Som jag kan ringa vilken tid på dygnet och som jag vet alltid kommer att svara. Någon som ser mina tårar utan att jag gråter och någon som ser mitt leénde utan att jag skrattar. Jag behöver bara en riktig vän som jag kan luta mitt huvud emot när det är jobbigt, oavsett tid och årstid. Frågan är bara, vart hittar man än äkta vän? Det kanske låter mycket begärt, men det var länge sen jag fick känna den tryggheten från en vän. Jag har jätte många fina vänner som jag tycker om otroligt mycket, men ni vet den där vännen som är speciell? Det är den jag saknar...
det är svårt när man känner sig ensam..
