Öland <3
I snart ett dygn har jag varit hemma. I ett dygn, eller snarare från att jag vaknade upp igår morse, har jag haft ångest, ren jävla ångest. Ville verkligen inte åka hem. Ville nästan stanna kvar hela sommaren. Allt var så jävla underbart där. Att få vara själva, bara vi två. Att göra saker tillsammans. Laga egen mat varje dag. Sitta ute på altanen i eftermiddag-/kvällssolen och dricka ett glas vin. Gå ner till vattnet när det var solnedgång. Spela minigolf. Shoppa. Fika. Äta glass. Åka bilturer. Fota fina bilder. Allt var bara så mycket bättre där. Jag är otroligt nöjd med resan. Finns inget dåligt med den (förutom att vi var tvugna att åka hem då...) Jag kommer garanterat åka till Öland igen. Väldigt mysig del av Sverige! Nu hoppas jag bara på att Västervik om en månad kommer bli exakt lika bra, men det tror jag.
Här får ni ett litet bildspel jag suttit och gjort i brist på annat, hehe.
♥♥♥♥♥♥
Feelings
Maten smakar inte lika bra som den gjorde igår. Kraften i kroppen finns inte till att göra något. Känslan i dagens läge = ensam. Humöret är längst ner på kurvan. Irritationen kryper fram för minsta lilla. Alla låtar är dåliga. Inget blir bra vad man än gör. Idag är en sån dag då allt bara är fel.. Känner mig som en liten liten parasit i rymden,
fattar ni då hur liten och ensam man känner sig? Har lust att lägga mig under i min nybäddade säng och dra täcket över huvudet och vakna upp imorgon och vara en heeeelt ny människa, men det har jag provat förut och det funkar tyvärr inte. Dessutom har jag en hel del plugg att göra som jag verkligen inte orkar men det måste ju göras liksom.. En redovisning/"rundtur" imorgon på Djurgården med hela Skansen som jag bara har lust att skita i och sova till klockan 2 istället. Sen har man sån fet ångest eftersom alla (de flesta) kompisarna tar studenten om typ 4 månader. Och jag är den där ruttna 93an som behöver gå ett år till. Kul. Super kul. Toppen. Jag vet att man inte ska vara negativ men det känns omöjligt att vara positiv i detta läge. Känner mig bara utesluten från allt. Inte som en av mina kompisar kompis, utan bara "en i mängden". Men what to do, har känt det här så många gånger och jag vet att det blir bättre, men för stunden känns det bara skit. Är så jävla trött på skolan också, men det kanske ni förstod i raderna ovanför. Nått mer jag har att klaga på? Jo, att jag inte kommer iväg till gymmet. Skulle ha gymmat idag, men istället la jag mig bums i sängen efter skolan och låg där i seriöst 4 timmar och under dom 4 timmarna kollade jag på skit program på tvn, hängde vid facebook, skrev i kalendern och allmenackan, åt lite nyponsoppa och keso, knaprade i mig de sista chokladbitarna från igår, spelade wordfued, funderade lite och halvsov. JA, jag brukar ha ett liv men just nu orkar jag inte träffa kompisar varje dag efter skolan, jag orkar inte alltid åka in till stan efter skolan för att fika & shoppa, jag orkar inte alltid ställa mig och förbereda maten eller hjälpa till hemma, jag orkar inte alla gånger dra iväg till gymmet, även fast jag ångrar mig så grovt efteråt för jag vet känslan när man precis tränat ♥♥ Idag fick det bli att bara vara jag, som jag så sällan är. Hinner aldrig bara vara hemma, koppla av, inte behöva göra någonting fast jag gör de ändå, inte behöva stressa iväg på nått skit, utan bara ta det cool. Föresten ska jag iväg till min terapeut på fredag vilken känns skönt. Behöver få ur mig saker och ha någon som orkar ta allting, nån som orkar lyssna, nån som orkar dra tag i mig och säga att det inte alls är så eller att det löser sig. Nu jävlar ska jag ta tag i mitt liv, precis som jag vill ha det och absolut inte som alla andra vill ha det. Tänker inte berätta för någon hur jag vill ha det, för då ska alla bara ändra på en hela tiden. Nu ska jag följa mina mål och jag ska må så jäkla bra när jag går ut tvåan på gymnasiet fast jag egentligen skule ta studenten. Men vafan gör det om 10 år? Inte bryr jag mig då. Jag är glad att jag egentligen fick den här chansen för annars hade jag aldrig stått här idag. Nu känns det som jag skrivit klart, undra om någon orkade läsa allt det här. Skrev det mest för min egna skull liksom, så det var inget tvång för er andra. Kan va kul att läsa det här om typ 4 månader och se hur tillståndet är då. Nu blir det duschen och sen en promenad i kylan för sen ska jag sova. Klockan är ställd på 07.45 imorgon, skönt med sovmorgon för en gångs skull (jävla john bauer, haha). Utöver det jag skrivit så vet jag ändå att det är jävligt många som finns här för mig. Speciellt tack till Mamma & Pappa, världens finaste människor, no matter what. Spelar ingen roll om jag skulle träffa världens underbaraste människa (om hon/han nu finns) för i mina ögon kommer ni alltid vara underbarast och bäst, så de så.
God natt ♥
Tidsinställt!
Har någon sagt "förevigt" och sedan svikit dig?
Japp
Din relationsstatus? Busy
Tänk tillbaka på början av 2011, dejtar du fortfarande samma person? Ja
Första tjejen du vänder dig till? Madde, Mamma eller Emma
Är det någon som ogillar dig för något du gjort? Förmodligen
Vad stoppar dig från att satsa på killen du gillar? ...
När var senaste gången du grät? Dagen innan julafton
Finns det någon du skulle göra allt för? Mamma & Pappa, och då menar jag ALLT.
Vilken är din favoritlåt? Just nu är det nog Jag gråter bara i regnet.
Nämn en artist som ser riktigt bra ut. Sebbe Stakset, heheheh
Hur många personer kan du berätta allt för? Några få, men de räcker för mig.
Betyder den senaste personen du höll hand med något för dig? Såklart
Beskriv dig själv med ett ord. Awesome, nej men typ snäll ;pppPPppP
Vilken killes nummer har du memorerat? wtf
Är det svårt att få dig att skratta? Nej
Har du en bästa vän som känner dig utan och innan? Absolut!
Är du nöjd med ditt liv just nu? Man ska inte klaga ;)
Vad har du för framtidsplaner? Men jag vet inte, lever i nuet liksom
Har du fortfarande känslor för ditt ex? Men nej, det va ju typ 4 år sen, haha.
Har du någonsin varit "den andra personen" i ett förhållande? Ne?
Har du fått ditt hjärta krossat? Ja
Har du själv krossat någons hjärta? Vettefan
Hade ba jävligt tråkigt när jag gjorde de där, så nu vet ni :)
Sundbyberg, here we come!
Nu har jag en otroligt rolig grej att berätta... Vi ska flytta!! Mamma, jag och bengan har kollat på lägenheter ända sen vi flyttade hit för 2½ år sen. Vi har kollat på lägenheter från Södermalm till Hammarbysjöstad till norr om stan. Nu äääntligen har vi hittat den lägenheten dit vi alla vill flytta - i Sumpan! Låter inte sådär jätte roligt men dem håller på att bygger ett helt nytt område där (exakt som dom gjorde när vi flyttade till Farsta strand år 2009). Jag har inte varit där, har bara sett bilder på hur det kommer se ut samt hur lägenheterna ser ut och planlösningar osv. Det är nära till tunnelbanan, pendeltåget samt att tvärbanan kommer börja gå där 2013. Ska bli sjukt skönt att flytta ifrån Farsta där man bott i 16 år. Så den 1 Juli 2012 öppnar vi nya dörrar och välkomnar sundbyberg, vårat nya område, vår nya lägenhet. Planlösningen på vår lägenhet är perfekt och jag har redan börjat planera hur det ska se ut i mitt rum, hehe. 8 månader exakt idag, tills vi får tillgång till den. Fy tusan vad jag längtar!!
Ingenting är omöjligt
Tiden bara rusar förbi, känns som jag inte hinner med. Verkligheten springer ikapp mig och jag vägrar värdera mig själv framför allt annat. Jag stressar, lever i min egna lilla värld där jag själv tror att jag alltid kommer orka fortsätta såhär. Jag drömmer om ett liv, utan små tonårsproblem dag in och dag ut, men när jag hinner ifatt och inser att.. snart är jag inte tonåring längre. Det är två år kvar, men siffran och åldern 18 fick mig att känna mig vuxen och jag tar på mig mer ansvar än vad jag ibland inte klarar av. Jag vill va vuxen, vill sköta mitt eget, flytta hemifrån, laga min egen mat, tjäna mina egna pengar, men jag är inte där än, så varför försöker jag klara av så mycket? Vissa dagar vill jag bara krypa upp i mammas knä och kolla på lejonkungen. Vill vara ett litet barn för några minuter och inte behöva tänka på något annat än mig själv. Känna att största rädslan är att ramla på cykeln eller att boolibompa ska vara inställt. Men nu lever jag, som vilken 18-åring som helst, som kämpar sig igenom gymnasiet och lever ett vanligt liv utanför. Har familj, vänner, pojkvän, husdjur och vad man kan önska sig. Men jag stressar för mycket, med mitt egna liv. Vinden vänder för alla, även för mig. Men jag tar aldrig tag i dom problemen. Jag krigar för att lyckas med det jag VILL lyckas med. Vill inte känna mig beroende av människor, vill kunna vara nöjd med mig själv, vill visa min glädje till alla runt omkring mig, vill finnas där för alla andra. Jag vill så himla mycket..
Men när ska jag inse att jag inte orkar och klarar av allt på samma gång? När det är försent? När jag hamnar på botten igen och inte klarar att ta mig upp? Som sagt, verkligheten och vardagen rusar förbi mig och jag måste inse att man inte kan leva på en dans på rosor. Jag brukar energin till att klara av saker jag strävar efter, så länge jag verkligen vill. Men varför hittar jag inte energin just nu? Jag vet att snart kommer den dagen då allt känns sådär enkelt och lätt igen, då jag bara lever utan att behöva tänka. Men fram tills dess måste jag få ta en paus, stanna upp, koppla av, tänka efter men ändå se framåt. Jag har gjort det här förut och jag vet att jag klarar det.. För jag är min egna krigare,
men bara i hemlighet.
Rekomenderar!
1. I love... blueberry & smoothie är köpt på Kicks för 69:- och jag kan lova er, man blir inte besviken på doften iallafall. Jag hade världens beslutsångest ang. vilken doft jag skulle välja, men jag gillade nog den här mest. Man får jätte len och skön hy efter att ha smörjt in sig med den här + att den luktar så sjukt gott!
2. Japanese Cherry Blossom är från The Body Shop och kostar runt 200-lappen. Min är dock köpt i london och där är det mycket billigare på TBS. Jag tycker att Body shop står för bästa hudprodukterna. Den här får man verkligen återfuktad hud av och behöver verkligen inte känna sig torr. Har duschtvålen i samma doft också - kan även rekomendera den starkt!
Lite saker ni kanske inte visste om mig..?
♥ Jag älskar att städa! Eller kanske inte att städa, men jag tycker det är så skönt när det är rent och fint efteråt. Städar typ 1-2 gånger i veckan, tvättar osv. Kanske ska bli hemmafru..?
♥ Jag är besatt av "skönhetsprodukter" såsom ansiktskräm, hudkräm, schampo, hårspray osv. Och så gillar jag mest att köpa rosa och gröna produkter, hehe. Tror alltid att dom är bäst.
♥ Jag hatar när hårstrån fastnar på fingrarna. Får typ panik då..
♥ Jag tycker att en av de bästa sakerna som finns är att handla på ica maxi med pappa, hahaha. Får alltid med mig roliga saker så som ex. en tidning eller nått.
♥ Jag är egentligen brun/råttfärgad i håret, hohoho
♥ Jag har intresse för att fota men har ingen tillräckligt bra kamera för att fota seriösa grejer. (Kaaaanske får nått sånt när jag fyller år? :DDD)
♥ Läser minst 20 bloggar om dagen. Beroende? nejdå..
♥ Jag har jätte svårt att lita på människor pga/efter saker jag gått igenom med vänner.
♥ Jag älskar nästan hösten mer än sommaren pga alla mysiga koftor, skinnjackor och halsdukar man får ha på sig.
lite om 18-årsdagen!
Just nu känner jag mig så jävla taggad på att fylla 18 år.. och det är faktiskt bara 8 dagar kvar! så nästa fredag är jag 18 barre. Känns väl lite töntigt och längta efter en ålder men vafan, man fyller bara 18 en gång och det är då man får gå ut på krogen, man är myndig, man får köpa cigg/snus, man får rösta, ta körkort osv. Känns ändå som en ganska stor ålder, eller hur? ;)
Och det här vad jag önskar mig!
♥ Jomfa By Kenza Skinnjacka
♥ Systemkamera
♥ Converse
♥ OnePiece
♥ Nya Jeans
♥ Smink!!
♥ Pengar
♥ Två as mysiga koftor
♥ Locktång
Tror min 18-årsdag kommer bli den bästa födelsedagen, eller bästa helgen överhuvudtaget, iallafall om allt blir som jag tänkt mig och det som vi planerat :) Woop woop!
Kvällstankar...
Vad är det som gör att tider förändras? Är det att vi dag för dag blir äldre? Att vi hittar nya kompis kretsar? Att vi mognar? Eller bara att vi tröttnar på allt som är vanligt och gammalt? Satt nyss och tänkte på vilka underbara tider jag haft i mitt liv. Perioder med olika människor som varit fantastiska. "Vilde-gänget", Vretenbrudarna, Sarski y alwen, Salemtiderna, Skogåsligan/ligorna, mads&alwen m.fl. Alla dom tiderna är ju tider jag kommer ta med mig till graven. Men vad var det som fick allting att gå mot sitt slut? Vad var det som fick gamla tider att försvinna och ny tider komma in? Vissa tider kan vara i år, andra bara några månader. Jag tror det handlar om att man en gång ses, en gång skiljs åt och en gång återförenas. Men vad händer sen? Vissa har man kvar till graven, vissa har man redan förlorat, men tiderna jag haft med er alla, kommer jag alltid ha med mig vart jag än i livet går. ♥
"Friendship"
Det gäller att värdera alla vänner man har lika mycket, iallafall dom närmaste.
men det känns inte som om ni gör de längre, för jag är alltid den som blir utanför.
We are the sunlight
Cause I been there before and you've been there before, But together we can be alright.
Cause when it gets dark and when it gets cold we hold Each other till we see the sunlight.
Bara vara
Idag är en sån där dag då allt känns fel och meningslöst.
Kunde inte somna om imorse på en timma, sen somnade jag om ändå och var svin trött när jag vaknade. Frukosten va inte god eftersom jag inte ens va hungrig. Vädret är tråkigt. Det är inget bra på TV. Det finns ingenting att göra, eftersom de flesta är utomlands, upptagna eller jobbar. Känner mig ensam. Uttråkad. Trött. Helt tom med ideér om vad man kan göra en sån här dag. Ingen hör av sig. Ingen att prata med. Är för lat och seg för att egentligen hitta på någonting. Vill bara lägga mig under täcket och kolla på en rad långa, sorliga, kärleksfulla, töntiga filmer. Eller varför inte en komedi? Kanske får skratta lite.. Äsch, idag är ingen bra dag helt enkelt, så varför ens försöka? Tänker gå runt i mina rosa shorts och min gråa magtröja hela dagen och inte göra någonting - jag tror jag behöver det ändå. Ensam kan alla få känna sig ibland.
Tips!
Jag har aldrig varit en "bokmal" men de här tre böckerna har verkligen fått mig att ändra på de.
Jag började läsa Bingos bok "En flickfotografs bekännelser" för någon månad sen och jag blev besatt! Allt han gjorde var så jävla ballt, unikt eller eget. Man får följa hans liv från att ha varit en lite pojke som bröt sig in på skolan till den han är idag. Han har upptäckt bl.a dom två tjejerna brevid, haha, han har träffat Hugh Hefner (Playboy mansion) och faktiskt jobbat med honom. Ett stort jävla tips: LÄS DEN! Det är min favoritbok och sen den dagen jag stängde igen boken har han varit min idol, på den manliga sidan.
Magdalenas bok "Det ska bli ett sant nöje att döda dig" handlar om hur hennes fd man Jorma misshandlar henne psykiskt och fysiskt. Hon blir gravid, föder sonen Isak. Sen får man följa hennes kamp mot att försöka fly från Jorma och rädda sitt barn. Hon flyttar till olika kvinnojourer, söker skydd, får livvakter och flyttar genom hela sverige i hopp om att han inte ska få tag i henne. Hela boken består av spänning. Den är grymt bra på samma sätt som den är grymt hemsk, men jag tycker verkligen att den är läsvärd.
Till sist men inte mins: Ego girl av Carolina Gynning. Det är en bok jag håller på att läsa nu men den är också otroligt bra. Har ungefär samma handling som Bingos bok, alltså hennes "resa" genom livet. Från att ha varit en helt vanlig tjej på en helt vanlig skola till den hon har blivit idag - en av sveriges största ikoner. Än så länge älskar jag boken är redo att springa till affärn och köpa "Ego Women", hennes uppföljare.
Sudda sudda
Sudda sudda sudda sudda bort dom som hugger dig i ryggen när du vänder dig om.
Problems
Jag har inte bloggat på ett par dagar, men jag känner att jag vill göra det när jag måste skriva av mig. Jag kan inte skriva flera hundra, kanske tusentals ord på min logg på facebook, det funkar liksom inte. Jag är medvetna om vilka som läser den här bloggen, på ett ungefär, eftersom länken aldrig funnits på facebook, utan det är bara min närmsta. Jag får skriva vad jag vill här och det är exakt det jag ska göra nu. Problemet är bara att jag inte vet vad jag ska skriva eller säga...
typ..
Saknar någon som kan torka mina tårar.
Saknar någon som kan få bort min ångest.
Saknar någon som kan säga fina ord.
Saknar någon som kan få mig jätte glad.
Saknar någon som får mina läppar att le.
Saknar någon som gör mig stark inombords.
God natt
Nu är det som vanligt, kan inte sova för att tankarna tar över. Jag måste försöka, försöka att leva normalt igen om allt ska bli som förut. Måste glömma de förflutna och ta ett steg framåt. Jag vet att det alltid kommer finnas kvar inom mig. Att jag har kvar rädslan av att förlora, att tappa bort mig själv kan jag inte förneka, men ändå gör jag det. Jag lever med det varje dag och det sätter sina spår. Men vad gör man? Alla vet att jag e stark och att jag klarar det, men jag måste bara insé det själv. Vill bara att det ska finnas någon som får mig att glömma alla problem för en stund, eller föralltid...
Life is hard
Livet känns ganska orättvist ibland...
Varför är det såhär?
Det är skumt hur nått så fel kan kännas så rätt...
?
Är du fortfarande värd mina tårar?
