alexandraedengren

Maten smakar inte lika bra som den gjorde igår. Kraften i kroppen finns inte till att göra något. Känslan i dagens läge = ensam. Humöret är längst ner på kurvan. Irritationen kryper fram för minsta lilla. Alla låtar är dåliga. Inget blir bra vad man än gör. Idag är en sån dag då allt bara är fel.. Känner mig som en liten liten parasit i rymden, fattar ni då hur liten och ensam man känner sig? Har lust att lägga mig under i min nybäddade säng och dra täcket över huvudet och vakna upp imorgon och vara en heeeelt ny människa, men det har jag provat förut och det funkar tyvärr inte. Dessutom har jag en hel del plugg att göra som jag verkligen inte orkar men det måste ju göras liksom.. En redovisning/"rundtur" imorgon på Djurgården med hela Skansen som jag bara har lust att skita i och sova till klockan 2 istället. Sen har man sån fet ångest eftersom alla (de flesta) kompisarna tar studenten om typ 4 månader. Och jag är den där ruttna 93an som behöver gå ett år till. Kul. Super kul. Toppen. Jag vet att man inte ska vara negativ men det känns omöjligt att vara positiv i detta läge. Känner mig bara utesluten från allt. Inte som en av mina kompisar kompis, utan bara "en i mängden". Men what to do, har känt det här så många gånger och jag vet att det blir bättre, men för stunden känns det bara skit. Är så jävla trött på skolan också, men det kanske ni förstod i raderna ovanför. Nått mer jag har att klaga på? Jo, att jag inte kommer iväg till gymmet. Skulle ha gymmat idag, men istället la jag mig bums i sängen efter skolan och låg där i seriöst 4 timmar och under dom 4 timmarna kollade jag på skit program på tvn, hängde vid facebook, skrev i kalendern och allmenackan, åt lite nyponsoppa och keso, knaprade i mig de sista chokladbitarna från igår, spelade wordfued, funderade lite och halvsov. JA, jag brukar ha ett liv men just nu orkar jag inte träffa kompisar varje dag efter skolan, jag orkar inte alltid åka in till stan efter skolan för att fika & shoppa, jag orkar inte alltid ställa mig och förbereda maten eller hjälpa till hemma, jag orkar inte alla gånger dra iväg till gymmet, även fast jag ångrar mig så grovt efteråt för jag vet känslan när man precis tränat ♥♥ Idag fick det bli att bara vara jag, som jag så sällan är. Hinner aldrig bara vara hemma, koppla av, inte behöva göra någonting fast jag gör de ändå, inte behöva stressa iväg på nått skit, utan bara ta det cool. Föresten ska jag iväg till min terapeut på fredag vilken känns skönt. Behöver få ur mig saker och ha någon som orkar ta allting, nån som orkar lyssna, nån som orkar dra tag i mig och säga att det inte alls är så eller att det löser sig. Nu jävlar ska jag ta tag i mitt liv, precis som jag vill ha det och absolut inte som alla andra vill ha det. Tänker inte berätta för någon hur jag vill ha det, för då ska alla bara ändra på en hela tiden. Nu ska jag följa mina mål och jag ska må så jäkla bra när jag går ut tvåan på gymnasiet fast jag egentligen skule ta studenten. Men vafan gör det om 10 år? Inte bryr jag mig då. Jag är glad att jag egentligen fick den här chansen för annars hade jag aldrig stått här idag. Nu känns det som jag skrivit klart, undra om någon orkade läsa allt det här. Skrev det mest för min egna skull liksom, så det var inget tvång för er andra. Kan va kul att läsa det här om typ 4 månader och se hur tillståndet är då. Nu blir det duschen och sen en promenad i kylan för sen ska jag sova. Klockan är ställd på 07.45 imorgon, skönt med sovmorgon för en gångs skull (jävla john bauer, haha). Utöver det jag skrivit så vet jag ändå att det är jävligt många som finns här för mig. Speciellt tack till Mamma & Pappa, världens finaste människor, no matter what. Spelar ingen roll om jag skulle träffa världens underbaraste människa (om hon/han nu finns) för i mina ögon kommer ni alltid vara underbarast och bäst, så de så. God natt ♥