Att skriva i bloggen

Varje gång den dåliga känslan slår på så kommer jag och tänka på att jag har en blogg. För min del har jag bloggen för att få skriva av mig av saker som jag inte skulle kunna säga till någon face to face. Jag har mycket lättare för att skriva än för att prata, just därför gillar jag den här bloggen. Satt förra veckan och läste igenom gamla inlägg med en vän. Ganska sjukt att man kommer ihåg exakt hur man kände när man skrev vissa saker. Och vissa texter hade man till och med glömt bort. 

Har alltid får bra respons för min skrivning, alltså att jag skriver på ett bra och väl formulerat sätt. Jag kan skapa texter genom min gärna och med hjälp av mina fingrar. Jag kommer ihåg när jag fick intresset för skrivning, måste ha varit i sexan, då jag för första gången blev kär, haha. Älskade att skriva "djupa" kärlekstexter eller känslotexter. Ända sen dess har det bara fortsatt och fortsatt.... Det är lite som en egen terapi, att skriva av sig. Allt man känner (eller aa, nästan allt...) Ibland kan det vara bra grejer och ibland dåliga/tråkiga saker. Det jag skrivit i min blogg är väll till 60% "dåliga" saker när det handlar om mina texter, men det är just för att det är såna saker man inte pratar med någon om. 

Idag är en sån dag, trots det fina vädret och sommarlov, en dålig dag. Jag har haft fina dagar detta sommarlov, bara den senaste veckan. Men idag, fick det bli en "dålig dag" helt enkelt. Allt är inte på topp. Speciellt inte jag själv. Kan vara som jag skrev förut, att jag tappat bort mig själv lite. Men det känns som jag aldrig kommer hitta tillbaka. 

Skit samma, ska inte skriva något superdeppigt inlägg idag. Vill bara skriva överhuvudtaget och visa att "hey, jag har inte glömt bort min blogg!", även fast jag knappt skriver och det är knappt några som läser. Men jag har mest bloggen för min egen skull - så vet ni! 

I skrivande stund sitter jag på balkongen, i min ensamhet, med datorn, loka och en cigg (jaaaaaaa mamma och pappa, jag röker hemma när ni inte är här!). Solen lyser, jag sitter barbent med mina rosa tofflor från London och lyssnar på musik i lurarna. När jag tänker efter är livet rätt fint, i alla möjliga stunder, men det är ibland, då tankarna och känslorna kan ta över till det dåliga, som man kan känna sig nere..

Kom ihåg - det är OKEJ att inte alltid vara glad ♥


Kommentarer

Kommentera inlägget här:

Namn:
Kom ihåg mig?

E-postadress: (publiceras ej)

URL/Bloggadress:

Kommentar:

Trackback
RSS 2.0